..att man blir döv, helt plötsligt, under natten
när trafiken sover
och börjar höra underbara saker: blodets träd som susar
med tunna grenar djupt i vatten,
en påmind and simmar förbi, knarrar,
den grova rösten: nu, då, aldrig...
Jag hör mitt landskap med djupa oktaver,
med dova ljud, en stum kontrapunkt,
en förströdd dyning, ett halvdomnat droppande,
ett nu
ett då
ett aldrig
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti